Då är hon äntligen här

Vi har varit lite frånvarande här ett tag nu och tänkte att jag ska uppdatera vår resa för att få vår underbara lilla dotter Mia till världen. Förbered er på ett långt inlägg :)

Torsdag 20 maj:
Allt började som jag skrev i tidigare inlägg ca kl 00 natten till onsdag. Hela torsdagen hade jag värkar som blev snäppet värre men ändå fortfarande överkomliga. Ringde på kvällen för att rådfråga då det låg på nästan fem minuter emellan. De sa när väkarna kommer med 3 minuters mellanrum i ca 2-3 timmar ska vi komma in. Under natten kunde jag inte sova såklart. Menar väcks av värk var 3-5 minut och den håller i mellan 1-2 minuter. Hade 3-4 minuter emellan i en timma sen somnade jag till lite emellan värkarna i ca 1 timma och sen gick de återigen tillbaka till att vara längre emellan. Så fredag morgon var det ca 10-12 minuter emellan igen. Ringde in och sa detta och gick och promenerade en sväng. Efter det ökade de på lite och var nu så att jag inte kunde vara stilla alls under en värk och det gjorde rejält ont varje gång (ja ja rejält tyckte jag då men sen så var de såklart jättesmå i jämförelse).

Fredag 21 maj:
Tog ett sista kort på magen för tänkte att det nog är dags snart. Ställning som funkade på de första värkarna.
På kvällen ringde jag in igen för att jag haft värkar så länge men inte kommer ner till 3 minuter. Vi fick då komma in för att se hur det såg ut samt få hjälp med att sova då jag redan haft två sömnlösa nätter. Och så här pigga var de blivande föräldrarna när vi kom in på kvällen. Värkarna kom ganska ofta och var högt på kurvan så inte några mesvärkar direkt. Jag var endast öppen en cm på kvällen.


Lördag 22 maj:
Jag lyckades sova ca 2 timmar i sträck sen vaknade jag med värkar varje kvart ungefär. De var lite lättare att ta under natten där, kanske för att morfinet fortfarande verkade. På morgonen kollade de CTG igen och sen fick vi åka hem igen. Ser kanske inte så mycket piggare ut här heller :)
Värkarna fortsatte på lördag. Kl 14 fick vi åka in igen för att kolla ett nytt CTG för det var någon liten avvikelse på kurvan men det visade sig inte vara något alls.

Vi tog en ny promenad för att försöka få igång allt. Efter det vart värkarna ännu starkare. Vi var uppe i 4-5 minuter men sen kunde det hoppa igen och några bli längre emellan så till slut ringde jag in kl 19 och sa nu har vi 5 min emellan men jag har haft värkar nu i 3 dagar och orkar inte mer så ni får hjälpa mig. Hon sa att vi skulle komma in inom 2 timmar så kl 20:30 satte vi oss i en taxi återigen mot DS förlossningen.

När vi kom in så fick vi lite gladare nyheter. Jag var nu öppen 5 cm och helt utplånad. Jippie tänke vi när hon sa ja nu ska det ta ungefär 1 timma per cm. Men men. Jag tog ett bad för att hjälpa mot värkarna. Det hjälpte lite och hann ligga ett tag där sen hände något som jag trodde var vattnet gick så jag fick gå upp ur badet. Men det visade sig vara något annat, vad det vet jag inte men värkarna blev nu helt galet onda och täta. Eftersom inget händer och jag har så ont så jag knappt orkar stå på benen (3 dygns värkar och vakenhet hjälper till det med) så ska jag få epidural.
Det är dock lite problem att få tag på han som ger den och väntan blir mycket plågsamma 2 timmar. Får prova lustgas under tiden men gillar det inte alls, gör mig lite illamående och lite full men tycker fortfarande jag har lika ont.
I väntan på Epidural läggs en skalp CTG på bebisen och då går vattnet också vilket ökar värkarna ytterligare lite till.

En timma efter epiduralen är lagd när jag fortfarande är i himmelriket, var där i ungefär 2 timmar så himla skönt, är jag öppen 6 cm. Sen börjar det göra ont igen. Lite på vänster sida och sen känns det som att hela bakre delen av mig ska lossna ja det trycker på rejält och gör väldigt ont vid varje värk. Har även fått värkstimulerande tidigare har jag glömt att tillägga vilket gör att de kommer väldigt tätt nu. 2 timmar senare är jag öppen 8 cm. Då kommer en läkare och tar ett blodprov på bebis för att se hur den mår. Det visar på fina värden.

Morgon söndag 23 maj:
Men när det efter ytterligare 2 timmar fortfarande visar endast 8 cm öppen och min livmoder börjar bli trött bedömer läkaren att bebisen inte kommer att klara av en vanlig förlossning då det går så himla sakta och kan dröja många många timmar till. Hon säger då att hon rekomenderar kejsarsnitt. Tårarna forsar, det var ju inte det jag ville, jag känner mig dålig som inte klarar av att föda mitt barn, jag är rädd för operationen men samtidig väldigt glad att jag äntligen inte ska ha ont nåmer och äntligen få se bebisen. Det går snabbt och vi rullas direkt in på operation och där får jag ny bedövning som domnar bort allt under brösten. Jag känner att de buffar runt hårt i magen men utan smärta såklart. Känner ett stort tryck mot lungorna och swosch så är hon ute och vi hör ett skrik.

Kl 08:12 kom hon alltså till oss vår underbara dotter Mia. Direkt fick vi se henne och pappa fick kolla vad det var och hon lades på mitt bröst ett tag innan pappa och barnmorskan gick iväg för att kolla värden och mäta och väga. Det var en superfrisk tjej som var 51 cm lång och vägde 3590 gram.

Efter operation blev det uppvaket i ca 4 timmar. Efter det blev det lite sömn på förlossningen i väntan på plats på BB. Här är Mia hos mig och en väldigt stolt pappa med sin lilla dotter.


Sen blev det BB i två dagar. Jag låg till sängs första natten så Niklas fick ta hand om Mia helt och passa upp mig. Han var otroligt bra och visade direkt att jag har verkligen fått barn med den bästa jag kan någonsin tänka mig. Inget av detta hade gått utan honom. Hela förlossningsarbetet var han ett otroligt stort stöd och hjälpte mig att orka igenom allt och utan honom hade det inte gått. Han visade att han trodde på mig och att det här kommer att gå jättebra även om han också fattade att det nog tar lite längre tid än vanligt det här men ändå höll han mig uppe så att jag klarade en timma till och en timma till och så vidare.

Måndag 24 maj:
Hela söndagen var jag sängliggandes men på måndag fick jag äntligen prova ta mig upp och sakta sakta tog jag mig framåt. Ner och upp ur sängen var inte kul men med hjälp av Niklas och lite annan draghjälp så gick det. Så här ser man ut efter ett snitt dagen efter. Fortfarande höggravid och jättepigg :)

Vi fick även ett snabbt besök av moster Emma och Mia var så snäll när hon fick vara hos henne ett tag. Moster Emma hade med sig supersöta kläder som Mia inte ännu hunnit prova men då kan ingen säga att det inte är en tjej iaf :) Och en härlig björn.
Tisdag 25 maj:
Idag fick vi åka hem. Känns otroligt skönt att komma hem och slippa känna mig sjuk i sjukhuskläder och nerbäddad. Mia verkar också tycka att det är underbart då hon är lugn och glad. Pappa Niklas åkte iväg och köpte ett babynest eftersom jag inte kan ta mig snabbt upp och ur sängen och hämta henne på natten för amning så är det praktiskt att ha henne mellan oss och detta var verkligen en supergrej. Hon trivs jättebra i den och man slipper tänka på att hon ligger för varmt med oss för hon har sin egen lilla säng.
Onsdag 26 maj:
Vi tog en premiär tur till sollentuna C för jag har inget att ta på mig och behöver trosor som inte trycker på såret eller magen för mycket. Det var en lagom promenad att börja med för mig.

Torsdag 27 maj (idag):
Idag var vi på BVC på Mama Mia var jag gick under graviditeten. Hon vägdes och låg just under vad hon får gå ner så vi fick lite ersättning att ge henne idag för att se hur hon väger imorgon. Min mjölk tog lite längre att sätta igång och hon sa att det är vanligt när man blivit snittat men nu är den igång så hon får nog mer mat nu. Från inatt när mjölken blev bättre har hon ätit mycket bättre och varit mer nöjd. Jag är också nöjd idag för jag känner mig rörligare varje dag nu, igår kunde jag lägga mig i soffan nästan utan problem och idag kunde jag smörja in fötterna och smalbenen själv och känner mycket lättare att gå överhuvudtaget. Det känns skönt när det händer saker varje dag.

Efter lite turer med vagnen så har vi bestämt oss för att ändå köpa en ny vagn. Vi är supertacksamma för att vi fick låna denna av morbror Jocke och moster Jenny men dels känner jag att det är för tugnt för mig nu när jag inte kan lyfta tugnt att behöva "lyfta" vagnen för att svänga så vi ska ha en med svängbara hjul framtill. Nu har pappa Niklas fått sköta både barnvagn och kassar samtidigt. Sen är det väldigt mycket smidigare på bussar och tåg. Vi har besämt oss för en Emmaljunga Ozone city så ska gå och beställa den imorgon och vi kunde få den i nästa vecka.

Vi har även fått paket på posten av mommo och fammo med fina kläder och en filt från mommo.

Så nu är detta låååånga inlägg slut och jag ska försöka ge er jämna uppdateringar på vår lilla Mias utveckling.